I Ihushi har fotogenlampor varit det vanligaste sättet att få ljus efter mörkrets inbrott. Men oset
från lamporna är hälsovådligt och fotogen är dyrt.
Omkring 600:- per år får man räkna med i ett vanligt hushåll.
När IDC började lära sig mer om solenergi, väcktes också frågan om det vore möjligt att skaffa sollampor till ett överkomligt pris för hushållen i Ihushi. Om man på det sättet kunde ersätta fotogen, skulle det vara värdefullt både för miljön
och för människors hälsa.
2009 startade ett samarbete mellan Vän-föreningen Ihushi, Karagweföreningen (i Falun-Borlänge) och Danderyds Församling i syfte att identifiera bra sollampor och importera provexemplar till våra respektive tanzaniska samarbetspartners.
Vi började med en tysk lampa som var framtagen av Solar-
projekt Freilassung (bilden t. v.) och hade fått bra testvärden i
en oberoende utvärdering. De här tyska lamporna blev upp-
skattade bland byborna,
men de var dyra, ca 700:- per lampa. Vi fortsatte därför att försöka identifiera bra alternativ.
En annan sollampa som IDC började importera under 2012, var Trony Solar Sundial. Den var billigare än den tyska lampan och blev uppskattad av byborna. Den såldes i IDC:s butik i Kisesa. På bilden nedan överlämnar Emmanuel Buguba (t.h.) en Trony-lampa till en nöjd köpare. Men efter något år upphörde tillverkningen av lampan.
I januari 2015 började IDC importera olika sollampor från en grossist i Nairobi, Kenya.
Särskilt en av lamporna, GDLITE, med tre ljuspunkter kopplade till en solpanel (bilden t. h.), blev uppskattade av kunderna. Men året därpå gick den kenyanska grossisten konkurs.
Nu (2018) finns ett utbud av sollampor i lokala affärer, av olika kvalitet och i olika prisklasser. IDC har därför slutat att själv sälja sollampor, men försöker hjälpa intresserade bybor att välja lampor som passar deras behov och plånbok.